Konsekvenser efter den ovanligt kraftiga monsunen I Nepal i höst
Vid månadsskiftet september-oktober drabbades Nepal av ovanligt riklig nederbörd. Det regnade oavbrutet i 48 timmar. Detta fick katastrofala konsekvenser för landet.
239 personer miste livet, och det saknas fortfarande 18 personer (den 5:e oktober). Ca 1 800 hus och drygt 50 broar förstördes. Nästa alla större vägar ut från och in till Kathmandu blev stängda p.g.a. jordskred.
Den 3:e oktober var startdatum för en av de viktigaste festivalerna för hinduer – dashain som man helst vill fira tillsammans med sin familj. Över 130 000 Kathmandubor ämnar lämna huvudstaden för att kunna förenas med sina nära och kära inför firandet. Regnet har ställt till med stora problem även om en del av vägarna nu har kunnat öppnas, åtminstone i en riktning.
Regnkatastrofen kommer att belasta landet hårt ekonomiskt – enligt beräkningarna kommer notan att hamna på ca 25 biljoner NRs (motsvarar närmare 2 miljarder kr). Bland de värst drabbade områden är jordbruket vilket kommer att resultera i höjda matpriser. En annan drabbad sektor är energin. Nepal har ju kunnat exportera elkraft till Indien, men tvingas nu att importera i stället. Även turismen, en av de viktigaste näringsgrenarna för landet, befaras minska.
Premiärminister Mr Oli har lovat att staten ska kompensera bönderna som drabbats samt husägare som blivit av med sina hem.
Enligt föreningens kontaktperson i Nepal, Madhur Sharma, har ungdomar som får hjälp genom vår förening inte drabbats av katastrofen.
Text: Vilma M. Brandt
Källa: nepalesiska tidningar samt STV-nyheter.
===================================================================
Gemytlig samvaro med Nepal i våra hjärtan – sensommarträff 2024
Vid månadsskiftet augusti-september styrde vi åter kosan mot Vårdnäs i Östergötland för att delta i föreningens sensommarträff med årsmöte.
Vårdnäs välkomnar besökaren med naturens lugn och skönhet. Längs de sista kilometrarna hinner vi skaka av oss vardagens stress och bekymmer då vi färdas genom lummiga ekskogar och hagar med betande kossor.
Vad stod det på Nepalmenyn i år?
Efter en kort presentation av deltagarna betade vi av årsmötet punkt för punkt i allt samförstånd under ordföranden Peter Högman som fick fortsatt mandat att leda styrelsen.
Nybryggt kaffe, te från Nepal och söta kakor att tugga till – ett ypperligt tillfälle till välkommet mingel med gamla och nya bekanta.
Nästa programinslag handlade om hjälp vid psykisk ohälsa hos adopterade. Vise ordförande Erik Basnet gav oss beaktansvärd information om hjälp speciellt inriktad till adopterade. Apoteksgården, specialiserad öppenvård, ger ’kostnadsfritt adoptionsspecifikt stöd för både adopterade och adoptivföräldrar’ som det står att läsa på förtagets hemsida. Erik hade själv positiva erfarenheter av samtal med personal på Apoteksgården och poängterade att man som adopterad kunde få gratis hjälp livet ut. För mer information om företaget: info@apoteksgarden.se eller per telefon: 070-981 20 10.
På årets träff fick vi spännande besök från Nepal – Chanda Shah, hitbjuden av sina svenska faddrar, familjen Högman. Genom en medryckande PP-presentation, kryddad med befriande skratt, gav Chanda oss glimtar ur sitt liv i Nepal. Hon är uppvuxen på ett barnhem i Nepal, långt bort från sin hemby vid gränsen till Indien. Tack vare föreningens fadderverksamhet fick hon möjlighet till en högre utbildning - hela vägen till en akademisk slutexamen som hon är både tacksam och stolt över. ’Jag vill vara en självständig kvinna’ förklarade hon med bestämd röst.
Nyfikna lyssnade vi också till hennes upplevelser under Sverigevistelsen där hon mötte en kultur vida skild från den hon är uppväxt med. Här har hon fått lära sig både simma och cykla i vuxen ålder. Hon har för första gången i sitt liv färdats på ett flytande hotell på havet (en båttur till Åland) – en erfarenhet som de flesta nepaleser får leva utan. Nepal är ju ett kustlöst land. Extra förtjust sade hon sig vara i den svenska fikakulturen.
Chanda fick flera uppgifter denna dag: tillsammans med föreningens egna kockar (Erik Basnet med sin son Leon, Peter Högman och Tomas Ernlund) komponerade de en smakrik nepalimiddag till kvällen.
Ett långbord dukades fram. Gästerna packade upp sina medhavda nepalkläder. Doften av kryddornas harmoni fick munnarna att vattnas – nu kunde vi sätta oss till bords och njuta av livets goda. Ett behagligt sorl av avspända samtal runt bordet skapade en familjär atmosfär. Snart började högtalarna sprida toner av traditionella sånger från Himalayas fot.
Chanda visade sig behärska även dansens fina konst och bjöd in flera av oss att delta. Här är det inte bara stegen som är det viktiga utan de uttryck som man skapar med hela kroppen. Mycket imponerande var handrörelserna – vilken elegans Chanda kunde skapa med sitt graciösa sätt att röra handlederna och fingrarna! (I hennes ögon måste vi mest ha liknat stela sågbockar som nyss lämnat vedboden och hamnat på fel ställe!)
Mötets andra dag präglades av mer information om föreningens verksamhet samt en uppdatering av nyheter från Nepal.
Fadderverksamheten för NCO redogjordes av Kerstin Björlin och för Maiti Nepal av Tomas Ernlund. Information om ungdomsverksamheten stod Vilma M. Brandt för.
Därefter var det medlemmarnas tur att ta scenen. Gädjandes många hade tagit med sig nepalesiska föremål som haft en särskild betydelse för ägaren. Vi fick höra intressanta historier om bl.a. en barnväst (Brian Högman), en gurkhakniv (Torbjörn Tingdal), en bönekvarn (Marie Schön) och ett smycke (Kerstin Björlin).
I sin nyhetsuppdatering tog Vilma M. Brandt upp bl.a. den aktuella situationen i landets politik. Partiledaren för maoistisk center, Mr Dahal (Prachanda) fick kliva av premiärministerposten (juli 2024) och lämna plats för Mr Oli, partiledaren för marxistleninisterna. Han intog platsen för 4:e gången i sin politiska karriär. Den viktigaste inrikespolitiska nyheten var dock godkännandet av lagen om ’försoning och övergångsrättvisa’. Kort sagt handlar det om att drygt 60 000 offer från maoistupproret (1996-2006) kräver upprättelse för orättvisor och lidande som de utsatts för både under och efter konflikten. Brott mot mänskliga rättigheter begicks av båda sidorna av konflikten. Även en kort inblick i kvinnans situation i dagens Nepal hanns det med samt några ord om framtidshopp för utveckling på olika områden i samhället.
Ordförande Peter Högman tackade deltagarna och önskade alla varmt välkomna till föreningens kommande evenemang.
Text: Vilma M. Brandt Foto: Johnny Leidegren och Jan Silfwerbrand
=====================================================
Vem eller vilka har den politiska makten i Nepal i dag?
Den politiska situationen i Nepal kan förändras från vecka till vecka vilket skapar förvirring bland väljarna. Höstens val resulterade i ’Hängt parlament’ (från engelskans Hung Parliament) där inget parti eller partiallians fått egen majoritet.
Nepal gick till parlamentsval i slutet av november 2022. Det nepalesiska parlamentet består av två delar: Nationalförsamlingen (’övre kammaren’) och Representanthuset (’underhuset’). Nationalförsamlingen har 59 ledamöter som väljs vart 6:e år, 8 ledamöter från varje provins (sju provinser totalt). Tre ledamöter väljs av presidenten. Representanthuset har 275 ledamöter varav 165 väljs i majoritetsval och resterande 110 i proportionella val. Mandatperioden är 5 år. Över 100 partier deltog i valet.
Viktiga frågor inför valet
Nepal med sina drygt 30 miljoner invånare har en ung befolkning; över 60 % räknas till unga. Politiken däremot styrs av en grupp äldre partiledare där alla är födda på 50-talet eller tidigare. Det enda undantaget är Rabi Lamichhane (RSP) som är född på 70-talet.
Viktiga frågor för väljare inför valet var den stigande arbetslösheten (bland ungdomarna 19% enligt Nepal News , 8:e mars 2023), korruptionen, ekonomin (tillväxt ca 5%) samt landets relationer till de mäktiga grannarna Kina och Indien. De yngre väljarna längtade efter förändring i politiken.
Partiallianser inför valet
NC (Nepalesiska Kongressen) med Mr Deuba i spetsen och CPN-MC (Nepals Kommunistparti- Maoistisk Center) som leds av Mr Dahal var bittra rivaler under inbördeskriget (1966-2006), men före höstens val uppstod det oväntade allianser där de forna rivalerna NC och CPN-MC ingick i en koalitionsregering tillsammans med några mindre partier.
CPN-UML (Nepals Kommunistparti-Förenade Marxistleninisterna) med partiledaren Mr Oli i sin tur bildade allians med RPP (rojalistiskt nationaldemokratiskt parti).
Endast sex månader före valet bildades ett alldeles nytt parti, RSP (Nationella Självständighetspartiet) med Rabi Lamichhane som ledare. Ett parti som lockade yngre väljare, och som många utlandsnepaleser uppmanade sina landsmän på hemmaplan att rösta på.
Valresultatet och regeringsbildningen
NC (Nepalesiska Kongressen) blev valets vinnare med 89 mandat, CPN-UML fick 78 mandat och det tredje största partiet blev CPN-MC med 32 mandat. Det nybildade RSP kom på fjärde plats med sina 20 mandat.
För att beskriva den turbulenta situationen efter valet använder man ofta den engelska termen ’topsy-turvy alliances’ i nepalesiska tidningar, en situation med uppochnedvända allianser. Mr Dahal, ledare för maoisterna och Mr Oli från CPN-UML bildade regering tillsammans med nykomlingen RSP. Mindre än två månader efter valet tvingades RSP dock lämna regeringen. Det visade sig nämligen att partiledaren Mr Lamichhane saknade nepalesiskt medborgarskap. Hur var det möjligt? Han hade bott i USA 2007-2017 och hade amerikanskt medborgarskap. När han återvände till Nepal hade han inte ansökt om att få återuppta sitt nepalesiska medborgarskap, och Högsta Domstolen bedömde honom som statslös. Nepals lag tillåter inte dubbelt medborgarskap. Mr Lamichhane fick lämna sin ministerpost (inrikesminister) och övriga politiska uppdrag.
Mr Dahal valdes till statsminister, men hade en överenskommelse med Mr Oli att dela på posten och ta halva tiden var. Nu har emellertid även Mr Oli och hans parti lämnat regeringssamarbetet. Mr Deuba (NC) som hamnade utanför regeringen direkt efter valet, har nu släppts in i värmen, och ska också få sitta på premiärministerposten en del av den femåriga mandatperioden.
Den röriga situationen i politiken har skapat förvirring bland väljarna. Ingen vet riktigt vilka som egentligen har makten i landet och vilka som är i opposition.
Landets nya president
Den nionde mars valdes Ram Chandra Paudel, 78 år, till Nepals president, den tredje på posten efter Mr Yadav och Mrs Bhandari. Mr Paudel har en lång politisk karriär inom NC (Nepalesiska Kongressen) där han haft flera höga poster; talman i Underhuset samt flera ministerposter. Han har akademisk examen i nepalesisk litteratur från Tribhuvan Universitetet, och har själv skrivit flera böcker. Presidenten väljs i indirekta val av elektorer. Mandatperioden är 5 år och man kan sitta i högst två perioder. Presidentens roll är mest ceremoniell.
Text: Katak Malla och Vilma M. Brandt
(Källor: Utrikespolitiska institutet, statistik från Världsbanken samt ett antal nepalesiska tidningar)
=================================================================
Situationen för Covid-19 i Nepal i maj 2021
Det har säkert inte undgått någon att även svensk media nu rapporterar om pandemisituationen i både Indien och Nepal. Situationen eskalerar i båda länderna och man befarar att den kan resultera i en humanitär katastrof. Sjukvårdens resurser i dessa länder räcker inte till att möta de växande kraven. I Nepal är sjukvården även mindre utvecklad än i grannlandet Indien.
Så här såg de nepalesiska sifforna ut den 16:e maj 2021:
Antalet smittade: 447 704 (rapporterade)
Antalet smittade per dag: drygt 8 000
Antalet döda: 4 856
Enligt experterna kommer situationen att förvärras ytterligare – toppen är inte nådd ännu. Många anser att smittan i första hand har kommit med nepalesiska gästarbetare som återvänt från Indien. Pandemin har drabbat såväl hög som låg i samhället: även Nepals ex-kung Gyanendra med hustru fick med sig smittan då de deltog i ett stort hinduiskt evenemang i Indien.
Kraftig kritik riktas nu mot landets regering i media: varför har man inte förberett landet bättre inför kommande smittvåg? Nepal rapporterade första fallet av covid-19 i mars 2020. Det råder brist på sjukbäddar, syrgas, vaccin och övrig medicinsk utrustning i landet. Många dör på sjukhus då tillgång till respiratorer är mycket begränsad. Läkartäthet per 1 000 invånare är 0,91 i Nepal som har drygt 30 miljoner invånare. Motsvarande siffra för Sverige är 3,98. (Källa: CIA World Factbook 2020)
Vilka åtgärder har man vidtagit för att begränsa smittan?
Man har infört restriktioner i urbana områden, och den pågående nedstängningen har förlängts till slutet av maj. Folk uppmanas att inte gå ut annat än i nödfall, dvs för att anskaffa förnödenheter som mat och medicin. Stopp för internationella passagerarflyg har också förlängts till den 31:a maj med undantag av två flyg per vecka mellan Kathmandu och Delhi.
Ökad testning har ordnats, likaså omfattande informationskampanjer. Det har visat sig att folk fortfarande går ut och handlar i stora folkmängder utan att hålla social distans.
Hur går det med vaccinationen mot covid-19?
Grannländerna Indien och Kina har donerat vaccin till Nepal. I dagarna har en ny försändelse av det kinesiska vaccinet Vero Cell anlänt till Kathmandu. Vaccinet är avsett att användas till den andra dosen för åldersgruppen 18-59 år i Kathmandudalen och Kavrepalanchok – båda tättbefolkade områden. I slutet av mars anlände 800 000 doser av samma vaccin. Nepal förhandlar också med Ryssland för att få deras vaccin Sputnik.
Siffran för totalt vaccinerade i Nepal ligger på 1,24%. Antalet doser givna: 2,5 miljoner. (Källa: Our World in Data, mitten av maj 2021).
Har Sverige-Nepalföreningens verksamhet i Nepal påverkats av pandemin?
Självklart har pandemin förorsakat förseningar i utvecklingen på olika områden, men hittills har vi skonats från tråkiga nyheter om allvarligt drabbade eller döda bland våra medarbetare och hjälpmottagare.
På grund av lock down av skolor och universitet förlängs studietiden för studenter. Det är också svårigheter att anordna slutexamen på olika nivåer, speciellt då det gäller praktiska delen av utbildningen.
Text: Vilma M. Brandt
Utöver i texten nämnda källor: Kathmandu Post, The Himalayan Times och DN samt våra medarbetare på plats i Nepal
Ny kriminalhistoria i Nepalmiljö publicerad.
http://www.sverigenepal.se/krimhistor-nepals-landsbygd/
"Moving forward"
Läs Isha Sharmas beskrivning av situationen i coronavirusets Nepal.
Isha Sharma studerar ekonomi på högskolenivå i Kathmandu.
Artikeln har först publicerats i The Record den 12 maj och nu på vår hemsida med skribentens tillstånd.
Moving forward
Today marks the 50th day of Nepal’s nationwide lockdown, an unprecedented, frightening situation that resembles the plot of a dystopian novel. This war with the invisible enemy, COVID-19, is intensifying, with no viable solution apart from strict social distancing and maintaining personal hygiene. The spread of the virus has forced the nation indoors, upending all economic activities, with little to no spending apart from on essential goods. Globally, the severity of such uncertainties has shifted the physical world to digital, with historians sharing memoirs of the past and economists discussing theories to find the best tried and tested solutions for moving forward. However, no contemplation and deliberation come close to predicting when life will be “normal”. There is one thing that people collectively agree upon, though--the impending financial crisis in the near future.
The announcement from the International Monetary Fund (IMF) on 14 April 2020, warning of an inevitable financial crisis worse than any in global history, exacerbated the escalating fear among states globally. With oil prices plummeting to the lowest ever recorded, and with crashing markets, global layoffs, and the rise in death tolls, shocks of disparity and despair spread all over, signaling possibilities of a dramatic change in the world order.
Nepal adopted a nationwide lockdown on 24 March 2020, following the confirmation of its second COVID-19 patient. The country, previously unaffected by the global financial market directly, had unfortunately started emitting signs of market downsizing before the lockdown officially began. One month into the lockdown, it has become apparent that the majority of businesses, especially in the service sector, will not survive in the absence of state aid packages and guarantees. According to scholars and experts on the matter, the demand-driven recession can be countered with adequate government spending, which has happened before. However, during the Great Depression, for example, it was the financial market facing uncertainty, not people’s lives.
According to the Asian Development Bank’s report published on 3 April 2020, Nepal’s GDP is projected to be 5.3% this year (it was 7.1% in the previous year). The likelihood of a further decrease, owing to a decline in remittances, might dampen domestic demand. Similarly, a decrease in the volume of agricultural produce--especially rice, domestically--and a slowdown in production globally could contribute to increasing hunger, post-pandemic. There is no way to describe how challenging the next few months are going to be. Hence, it is crucial for bureaucrats to drop the lackadaisical approach to governance and practice adaptive leadership.
Possible solutions
No matter their age and health, every business today faces a cash crunch. If the economy is to thrive in the next few months, cash injection into the economy is vital. In spite of the outcry from stakeholders, the government’s insouciance towards measures pertaining to a fiscal stimulus and revival of the capital market seems alarming. It is crucial for the government to increase monetary welfare and build access to funds for all businesses and sectors. The only package announced has been the central bank’s, which in practice does little to no good, considering the health of businesses in this period of lockdown.
A circular from Nepal Rastra Bank has ensured short-term working capital loans will be available to the tourism and transport sectors, as will refinancing loans and concessional loans. While these initiatives seem to offer an ounce of relief within a niche part of the community, they are not enough to deal with the volatile economy at hand, especially with regards to the 70% of the economically active population in the informal sector. With all businesses having to suspend activities, they are not in a position to either pay back their sums or borrow more funds at the prevalent interest rate. A further decrease in interest rates should be adopted and stabilized at least for a year or two. Similarly, the government must ensure tax reliefs and concessions for industries being affected the most, along with penalty cancellation for delay in payments for all sectors. Furthermore, amendments in relevant Acts and procedures must be made to ease the process of winding up companies. Ailing companies would only make the economy worse.
Additionally, taking a page from a select few governments around the world, our government can devise a plan to grant payroll loans through banks and financial institutions, free of collateral or security requirements, for a period of at least three months. For instance, the hospitality, tourism, and trade industries, which employ a chunk of the populace, are on the verge of cratering. To help them remain afloat and save hundreds of jobs, such measures are required at least in the short term.
Nepal’s migrant labour force might be returning to Nepal permanently. Although this could have an adverse effect on remittances, that might not be such a bad thing. With the skills and expertise, they have gained abroad, they could be incentivized to either start their own venture or be employed in an existing one, as industries have faced the problem of inadequate human resources in the previous few years. The influx of manpower could be instrumental in revitalizing agricultural activity, with the provision of proper concessions and subsidies. Agricultural activity contributes only about 30% towards the country’s GDP in spite of having tremendous growth possibilities.
Undeniably, foreign direct investment (FDI) serves as a catalyst for development and has been leveraged by many economies globally, including by our neighbours. FDI in Nepal, though, has been comparatively low. The promulgation of the Foreign Investment and Technology Transfer Act 2019 (FITTA) had the stakeholders buoyant about investment prospects and the business climate. Yet the Act seems to have rained on that parade, with FDI decreasing to 0.4% of Nepal’s nominal GDP in 2019, from 0.6% in 2018. Instead of opening doors, the Act seems to have closed many and barred the prospective ones by increasing the minimum investment threshold to Rs 50 million, due to the prevailing complexities, legal hassles, and inefficient bureaucracy. Owing to the global recession, FDI is likely to decrease further. Similarly, a hit on the global financial markets could mean reduced grants and financial aid.
One solution that could be explored amidst this dismal investment scenario could be leveraging the untapped domestic private sector. Private equity and venture capital still remain unexplored arenas in Nepal’s business environment. Is building a circle of investors within the country perhaps a solution moving forward?
It is high time our society reassessed income distribution, spending, research, and investment. Financial literacy is the way forward, as has been depicted by studies from the Asian Development Bank, the World Bank, and domestic organizations. That said, the availability of financial knowledge and independence can seem like far-fetched concepts in light of prevailing issues. This pandemic has unveiled how fragile our healthcare system is, and we don’t have the capacity for dealing with the numbers of patients similar to those other countries are seeing. It is thus high time that we reevaluated the importance of healthcare availability and advancement.
It is a known fact that Nepali society is not adaptive, as was clearly shown by the mishaps, broken promises, and neglect after the 2015 earthquakes. The popular discourse on “self-reliance” during the economic blockade five years ago seems to be trending on social media once again. Could this time be any different? Will the government consider a more efficient approach or will it simply get embroiled in controversies again?
====================================================================
Nepalesiskt ljus i nordiskt mörker
Tiharträffen på Jasons Choice i Västerhaninge 2019
Årets höstfest fick en äkta nepalesisk inramning då vi kunde samlas på den nyöppnade nepalrestaurangen Jasons Choice i Västerhaninge. Det är familjen Roka som bedriver verksamheten med pappa Tek vid grytorna. Den flerfaldigt prisbelönte sockerskulptören har lämnat sin anställning på det fashionabla hotellet Radison Blu Waterfront i centrala Stockholm för att glädja stockholmarna med sitt hemlands matkultur i egen regi.
Ett trettiotal nepalvänner hade samlats för att umgås, få uppdatera sig om läget i Nepal samt för att ta del av föreningens verksamhet. Glädjande nog hade både veteraner i sammanhanget samt en del helt nya sökt sig till tillställningen.
Efter den sedvanliga presentationen av både styrelsen och gästerna gick ordet till föreningens ordförande Katak Malla, nyss hemkommen från en längre vistelse i hemlandet. Katak, alltid lika fullmatad med det senaste, berättade för oss om den rådande situationen med tonvikt på de mäktiga grannarnas inflytande på Nepal.
Därefter var det dags för undertecknad att redogöra för föreningens barnfond och ungdomsverksamhet med färska bilder som Kerstin och Jan Björlin hade tagit under sitt besök i landet i höst. Generellt har det gått bra med studierna för våra bidragstagare, och de flesta är angelägna om att utbilda sig vidare för att få bättre möjligheter i framtiden på den ansträngda nepalesiska arbetsmarknaden.
Anna Schulte, ansvarig för fadderverksamheten på Maiti Nepal, upplyste oss om att föreningen för närvarande har faddrar för drygt 90 barn på Maiti och att verksamheten där rullar på som vanligt. Maiti Nepal arbetar inte bara med att rädda flickor som blivit utsatta för trafficking utan också med förebyggande verksamhet.
Kerstin Björlin hade information om Thokarpaprojektet. Föreningen har nått sitt mål att samla in 300 000 kronor som bidrag till att bygga en vårdcentral i det jordbävningsdrabbade området. Enligt beräkningarna på plats bör bygget stå klart våren 2020 då första patienterna ska kunna tas emot.
Den ursprungliga planen var att bygga en envånings vårdcentral, men tack vare stort engagemang och bidrag från flera håll har projektet vuxit till ett sjukhus med 15 vårdplatser. Nu återstår det för vår del att samla ihop 50 000 kronor till för att utrusta ett rum till en enklare tandläkarmottagning som det tycks vara ett stort behov av i trakten.
Sedan fylldes lokalen av underbara dofter av välkryddad nepalimat. Vi bjöds på en flerrätters måltid med bl.a. kyckling, lamm, ris, sallad och nybakat naanbröd. Det krävs kunskap och erfarenhet för att åstadkomma en harmonisering av alla dessa exotiska kryddor. En stor eloge till familjen Roka! Och vilken kladdkaka Tek kan baka – vi var flera som mer än gärna försåg oss med ytterligare en bit till eftermiddagskaffet.
Avslutningsvis fick vi njuta av de mäktiga vyerna i Himalaya då Kerstin Björlin guidade oss bland de snöklädda topparna. Utöver bergsvandringen hade Kerstin besök olika barnhem som bedrivs av NCO (Nepal Children Organisation) i landet och där föreningen har fadderbarn. För närvarande får 135 barn och ungdomar fadder- och studiebidrag genom vår förening.
Mätta på nepalimat och -information för denna gång skingrades skaran åt olika håll i novembermörkret för att förhoppningsvis åter samlas i Nepals tecken vid årsträffen den 25-26 april då solen återvänt till vår sida av klotet.
Text: Vilma M. Brandt
Foto: Johnny Leidegren
Återuppbyggnaden i Nepal går långsamt men takten ökar med tiden.
Kathmandu Durbar square 2011
Kathmandu Durbar square nov 2017
Totalt skadades närmare fem miljoner byggnader i samband med jordbävningarna 2015 och av dem bedöms ungefär 600 000 vara helt förstörda. I november 2017 rapporteras endast 12 % vara färdiga av de över 400 000 förstörda byggnader som öronmärkts för återuppbyggnad. Även bland de kulturhistoriskt viktiga byggnaderna som tempel och palats i Kathmandudalen har återuppbyggnaden gått långsamt. Boudhanathstupan var en av de första som blivit färdigrestaurerad och återinvigd efter jordbävningen. Detta skedde dock nästan helt utan hjälp från staten utan med hjälp av volontärer och medel som munkarna samlat in. Bland övriga kulturhistoriska byggnader pågår fortfarande återuppbyggnaden i relativt långsam takt som vi kan se på bilderna som Johnny Leidegren tagit 2011 respektive 2017
Patan Durbar square 2011
Patan Durbar square nov 2017
Redan i oktober 2015 lanserades ett program för återuppbyggandet av privata hem. Den finansiering som ingick i programmet hade ett antal begränsningar, bland annat att man var tvungen att äga sin mark för att kunna få bidrag till återuppbyggnad. Alla byggnader som återuppbyggs inom ramen för programmet måste också byggas mer jordbävningssäkra, men det är svårt att kontrollera att alla verkligen lever upp till de nya kraven, speciellt i de mest avlägsna områdena.
De som fått återuppbyggnadsbidrag beviljat får detta i tre steg. I samband med att man skriver under återuppbyggnadskontraktet kan man få Rs 50 000 (cirka 5 000 kr). När grunden är färdig kan man få ytterligare Rs 150 000 (cirka 15 000 kr) och när man färdigställt byggnaden kan man få ytterligare Rs 100 000 (cirka 10 000 kronor). Enligt en rapport från Nepali Times i juni 2016 hade bara små delar av regeringens bistånd då delats ut. Så långt hade cirka 1 000 personer nåtts av någon form av bistånd från National Reconstruction Authority – NRA. Nya siffror från juni 2017 visade att knappt 5 % av förstörda byggnader nu blivit återuppbyggda och att det framför allt var skolor och sjukhusinrättningar som man satsat på.
Det finns många anledningar till att återuppbyggnaden har dröjt. En del kan förklaras av att det finns för få ingenjörer som hjälper till ute på landsbygden, kanske beroende på att de får mer betalt i Kathmandudalen och därför är mindre intresserade av att åka ut till de avlägsna byarna. Både den politiska processen och arbetet med att ta fram nya byggnormer för återuppbyggandet har också gått långsamt, men nu verkar alltmer att komma igång.
Organisationen Build Up Nepal som leds av Björn Söderberg har bidragit till återuppbyggandet i ett femtiotal byar i de mest drabbade provinserna. Den teknik de framför allt förespråkar med jordtegelstenar (earth bricks) armerade med järnrör är även den vi använder vid bygget av hälsocentralen i Thokarpa. Man hämtar då större delen av byggnadsmaterialet från den lokala jorden och skaffar i stort sett bara cement och armeringsjärn utifrån.
Exempel på hus byggda med jordtegelstenar.
Vad har Sverige Nepalföreningen bidragit med
I samband med jordbävningen kom det in många bidrag till akut hjälp och återuppbyggnad. Förutom att kunna hjälpa ungdomar med svenska faddrar som blev bostadslösa har föreningen också bidragit till att bygga upp en skola i Alampu för Thamifolket. Denna blev klar redan förra hösten och representanter från Sverige Nepalföreningen var med vid invigningen. Ni kan läsa mer om detta under rubriken Hjälpverksamhet/Thamiskolan.
Invigningsceremonin vid Thamiskolan hösten 2016
Thokarpa
I vårt andra hjälpprojekt, hälsocentralen i Thokarpa samarbetar vi med Build Up Nepal. Ni som följt projektet vet att det varit en lång process för att få fram alla tillstånd som behövdes. Dessutom drabbades ju Nepal i år av en ovanligt kraftig monsun under sommaren som förstörde vägarna och orsakade ytterligare förseningar. Redan 2016 köpte vi ju in en jordtegelstensmaskin till projektet som i början användes till att få fram material för väggarna i det nya media- och utbildningshuset som invigdes i våras och används flitigt sedan dess.
Tekniken med jordtegelstenar har spritt sig i byn efter detta. Många hjälpte till att göra tegelstenarna för media-och utbildningshuset samt till hälsocentralen och lärde sig samtidigt den nya tekniken. Nu har en kristen organisation, Caritas, köpt in ytterligare tre likadana maskiner som används till återuppbyggnad och kommit igång med byggen av privata hus även för den fattigaste delen av befolkningen. Totalt har man tecknat kontrakt på mer än hundra hus som nu växer upp runt om i byn och många fler lär tillkomma. Detta är verkligen ett bevis på att det vi hoppas kunna bidra med, hjälp till självhjälp, kan fungera i denna del av världen.
Jordtegelmaskin
Torkning av jordtegel
Hälsocentralen i Thokarpa
Under Hjälpverksamhet/Thokarpa Health Post kan ni läsa mer om hur projektet framskrider. Vi har fått med nya samarbetspartners i projektet i form av en tysk-engelsk organisation - Foundation Human Nature (FHN) - som skall hjälpa till med kostnaderna för utbildning av lokal sjukvårdspersonal. Vår samarbetsman i Thokarpa, Netra Kharki, blev i lokalvalet i våras utsedd till VDC chairman (ungefär kommunfullmäktiges ordförande) och har fått offentliga medel för att finansiera ytterligare påbyggnader till den tänkta hälsocentralen. Detta har medfört att projektet har vuxit från en envånings- till att kunna byggas ut till en tvåvåningsbyggnad. Just nu pågår arbetet med att färdigställa den ombearbetade grunden. Sverige Nepalföreningens bidrag till projektet är dock fortfarande maximerat till de trehundratusen kronor som det ursprungliga projektet var planerat till. Det återstår fortfarande att samla in cirka en fjärdedel av denna summa tills hela projektet är färdigställt om ett år. Vi tar tacksamt emot alla bidrag till detta projekt som utvecklat sig till att ge Thokarpa ett mycket betydande bidrag till återuppbyggandet och kanske kan tjäna som en modell för andra återuppbyggnadsprojekt i regionen.
Bidrag till Thokarpa
Ni kan antingen swisha era bidrag direkt till 1236335830 eller sätta in pengar på föreningens plusgirokonto 649 52 42-7. Eftersom detta konto är gemensamt för flera projekt bör ni märka bidraget med Thokarpa samt avsändare.
Text: Torbjörn Tingdal, dec 2017
Medlem i föreningen - varför?
Några anledningar; Varför är det viktigt att vara medlem i föreningen?
Nepal med i Gothia Cup!
Äntligen är de här, Tusal’s Youth Club, det nepalesiska ungdomslaget! För första gången har Nepal fått möjlighet att delta i Gothia Cup, världens största och mest internationella fotbollsturnering för ungdomar. Den stolte lagledaren heter Chakra Tamang, uppvuxen på barnhemmet Bal Mandir i Kathmandu. Chakras svenska fadder Ingrid Holm har lagt ner enormt mycket arbete för att få hit laget, och i lördags kunde hon åka till Landvetter för att möta laget.
I dag (måndag) spelade laget sin första match och vann med 1-0 – en lovande start.
Lycka till med även de återstående matcherna!
Länk till Gothia Cups hemsida http://www.gothiacup.se
Den svenska länken i Tusal Youth Club. Läs artikel om Ingrid Holm och Tusal Youth Club på Gothia Cups hemsida https://www.gothiacup.se/sv/2017/07/den-svenska-lanken-i-tusal-youth-club/
Finns det ett samband mellan jordbävning i Nepal och Gothia Cup? Läs och begrunda. http://www.expressen.se/gt/sport/raddades-fran-jordbavning-nastan-sa-jag-grater-/
Sverige-Nepalföreningen
höll vårträff och årsmöte på Vårdnäs den 13-14 maj 2017
Nepalträff med årsmöte i Vårdnäs
Den nepalesiska nationalhymnen fick hård konkurrens av vårystra flyttfåglars glädjesång då den blåvitröda flaggan hissades i topp. Drygt trettio entusiaster hade samlats för att umgås i Nepals tecken under en majweekend. Bland deltagarna hade vi adoptivfamiljer med sina vuxna barn, frekventa Nepalresenärer, faddrar till barn i Nepal, nepaleser bosatta i Sverige och åtminstone två nepaleser bosatta i Nepal, Lila Nath Sapkota med son.
Årsmötet flöt utan större komplikationer: styrelsen fick godkänt för sitt arbete (ansvarsfrihet) och lovade att fortsätta i samma anda och oförändrad sammansättning som under föregående verksamhetsår. Ett längre uppehåll gjordes dock vid en punkt i dagordningen nämligen övriga frågor. Anna Schulte hade deltagit i Maiti Nepals 25 års jubileum i Kathmandu och lämnade över ett par plaketter som föreningen fått som tack för stödet till Maiti Nepal i deras arbete mot trafficking.
Helgen erbjöd rikligt med tillfällen att utöka sina kunskaper om Nepal generellt samt om föreningens hjälpinsatser i landet. Malin Emgård hade glädjande besked om byggandet av en hälsocentral i bergsbyn Thokarpa: äntligen var alla tillstånden från myndigheterna klara och bygget kunde påbörjas.
Undertecknad redogjorde för det andra större projektet efter jordbävningen, skolbygget i Thamibyn Alamphu, där invigningen av de nya lokalerna skedde i höstas.
På kvällen dukades ett långbord upp för den traditionella nepalmiddagen som avnjöts under gemytliga former. Livliga samtal uppstod då deltagarna utbytte Nepalerfarenheter med varandra.
På avslutningsdagen hann vi göra en Himalayavandring på svindlande höjder under ledning av Kerstin Björlin som delade med sig av sina erfarenheter i ord och bild. Anna Schulte berättade om Maiti Nepals 25 års jubileum som firades med statsminister Mr Dahal som hedersgäst.
Katak Malla bevandrade oss i den nuvarande politiska situationen i landet, och därefter upplyste Marie Schön oss om vad andra svenska organisationer bedriver för hjälpverksamhet i Nepal. Sista ordet fick vår nepalesiske gäst, Lila Nath Sapkota, som gjort en lång klassresa från föräldralös barnhemspojke till lärare på en elitskola för barn från välbärgade familjer.
Den blåvitröda flaggan halades ner och det blev dags att ta adjö av varandra och lämna Vårdnäs kvar inbäddat i sin vårfagra grönska.
Text: Vilma M. Brandt
Foto: Johnny Leidegren
____________________________________________________________________________
Blockaden längs gränsen avslutad
Publicerad 20160215
Den 23 januari röstade Nepals parlament igenom tre förändringar av den nya konstitutionen för att tillmötesgå några av kraven från dem som startat blockaden. Svaret blev att förändringarna inte var tillräckliga men det blev ändå något lättare att få tag i vissa varor som stoppats av blockaden.
Den femte februari öppnades gränsen på nytt nära Birgunj och under de första 3 dagarna passerade närmare 800 lastbilar den nyöppnade gränspassagen. Enligt indiska media var det lokala handlare på bägge sidor om gränsen som brände ner de tält som satts upp av Madhesi-aktivisterna och därefter blev de få kvarvarande aktivisterna bortjagade så att lastbilarna kunde börja passera gränsen igen efter nästan fem månaders blockad.
Några dagar senare förklarade Madhesigruppens ledare att blockaden officiellt avslutats och att de i stället skall fortsätta förhandla sig till bättre villkor. Därefter har man meddelat alla även andra gränspassager mellan Indien och Nepal har öppnats.
De fattiga är som vanligt de som drabbats värst av blockaden. En beräkning som gjorts av Nepals Central Bank hävdar att 800.000 människor har drivits tillbaka i extrem fattigdom av blockaden. Det är många lågutbildade som arbetar med turism och byggen som blivit av med sina arbeten. Blockaden har visat sig medföra värre konsekvenser än jordbävningen hävdar bankens VD Trilochan Pangeni.
Nepal efter jordbävningen – en sammanfattning av de senaste månadernas händelser
Text, Torbjörn Tingdal
Jordbävningen i Nepal den 25 april, som uppmättes till 7,8 på Richterskalan, drabbade 8 miljoner människor varav 3,9 miljoner var barn. Jordbävningen utlöste i sin tur stora laviner och jordskred, samt starka efterskalv som tillsammans tog över 9 000 liv och skadade 20 000 personer. 39 av Nepals 75 distrikt drabbades mycket hårt - 600 000 hus raserades och ytterligare 280 000 hus fick omfattande skador. Sjukhus, vårdcentraler, vägar och broar förstördes. 5 000 skolor kollapsade och lämnade en miljon barn utan möjlighet till vidare skolgång.
En omfattande internationell katastrofinsats har bistått människor i nöd med mat, tält och sjukvård. Även om det gjorts stora framsteg för att möta människors akuta behov är allting fortfarande väldigt provisoriskt. Skolor behöver återuppbyggas, människor måste återskapa sitt levebröd, familjer behöver jordbävningssäkra hem och skydd under vinterhalvåret.
Läs mer om läget http://www.sverigenepal.se/berattelser-fran-nepal/
Bilder från årets Tiharfirande i Nepal.
För fotona tackar vi familjen Björlin.